Dagen med stort D

Publicerat: 2013-10-18 kl: 23:28:37 i Dagbok
Helt plötsligt var vägen hem mycket mörk och läskig. Hemskt vad det kan kännas farligt bara att gå samma väg jag gått hur många gånger som helst tidigare men utan att kunna ringa och prata med Andreas under tiden. Gud vad jag saknar den mannen alltså och han har bara varit borta i ett halvt dygn redan, inte ens kommit fram till Portugal. Jag unnar dig allt bra älskling men nu får jag börja ta med mig mitt överfallslarm, lite säkerhet ska jag ju kunna känna ändå. 
 
Fredagen har varit helt okej annars, var iväg och åt frukost hemma hos mina föräldrar vid sju imorse. Sen körde jag iväg pappa till jobbet och Andreas till tåget. Det var inte jobbigt alls fram tills jag såg tåget börja rulla iväg. Men än så länge har det inte fällts några tårar och det är jag faktiskt stolt över! Sen har jag lyckats med att glömma gymskorna och tränat, haft fredagsmys hemma hos mamma och pappa. Fick dem att kolla på The Conjuring, mamma skriker minst lika mycket som Andreas gör och jag bara skrattade åt hennes reaktioner. Lite elakt men ack så välbehövligt idag! Nu har jag placerat mig i sängen och har en varm och go Toulouse på magen som vill mysa så är bäst att jag lägger ifrån mig plattan nu och ser till att ge henne lite uppmärksamhet. Imorgon är en ny dag och förhoppningsvis blir det filmkväll med vänner!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback