Nu smyger jag igång! Ni hittar mig inne på pastelldesign.se och uppger ni koden START20 så får ni 20 % rabatt på beställningen under första veckan vi är igång!

Vi försöker fördriva tiden men till slut åker mina föräldrar hem, jag blir ensam på rummet och Mattias har dessutom gått och lagt sig. Alltså är jag helt plötsligt väldigt ensam, dörren är stängd och tvn visar inga större nyheter eller bra filmer. Helt plötsligt knackar det på dörren och in kommer världens bästa barnmorska. Lena heter hon, jobbade på Kss när de precis öppnade förlossningen där och berättade en historia för mig om att de hade haft problem med dörren på kvällen när deras första mamma kom in. Den gick inte att öppna så de hade fått panik och ringt efter vaktmästaren, vi skrattade åt det en stund och sen hämtade hon en rullstol för att rulla iväg med mig till ett undersökningsrum. Tappen skulle mätas för att se om den hade påverkats något, ingen större påverkan hittas, den är fortfarande ca 14mm och det hela verkar ha lugnat ner sig otroligt.

 

Jag kan ändå inte låta bli att fråga, vad är planen, hur ligger vi egentligen till och vad kommer att hända nu? Inga vidare svar ges mer än att vi får ta dag för dag men att de kommer göra allt de kan för att försöka stoppa en förlossning så länge det bara går. Första målet är för att hinna med andra kortisonsprutan, sen är nästa mål 32+6 för då skickar de tillbaka mig till Skövde eller vidare till NÄL eller Östra beroende på vem som har plats och om de tar emot mig eller inte. Jag känner inte att det är något mer man kan påverka längre och blir tillbakarullad till rummet. Fruktansvärt uttråkad och det hela slutar med att jag sover till och från väldigt tidigt och under natten händer det inget mer än att jag är uppe och kissar precis som vanligt.

 

 

Måndag 28/7 29+0 Den andra kortisonsprutan

 

Jag börjar bli riktigt less på att Mattias chef inte låter honom komma hem, oavsett om det är så att de försöker stoppa förlossningen eller inte så borde han ha tillstånd att åka hem och om det sätter igång så har han rätt till sina tio första dagar som föräldraledig. Men nej, chefen står på sig och insisterar på att det är kinesiska lagar som gäller, det finns inga sådana rättigheter för honom då alltså. Det hela slutar med att jag får gråtattack på gråtattack och sitter till slut på sängkanten (läs ligger i sängen och har en barnmorska sittandes på kanten), som pratar med mig och vi pratar igenom hela läget. Hon svär också över chefen och förbannar att det kan finnas sådana hjärtlösa människor som inte ens verkar ha en gnutta kärlek eller medkänsla i kroppen och att de dessutom ska få vara chefer.

 

Jag lyckas bli lugnare av det hela men mailar ändå facket för att be dem kolla upp vad det är som verkligen gäller (den här mailkontakten fortsätter i princip sen under hela neotiden). Börjar känna av värkar igen under förmiddagen vilket gör att jag får ytterliggare en spruta bricanyl och vid tolvtiden kommer de på att jag även ska ha den andra kortisonsprutan (den fick jag påminna dem om, verkar som att de hade missat att skriva med det i journalen eller så har det bara glömts bort mitt i massa annat att göra). Värkarna avtar, men ett ctg tas igen för säkerhetsskull, det visar fortfarande på en hel del sammandragningar så beslut tas att sätta värkstannande dropp eftersom jag även känner av dem ibak nere i ländryggen.

Dagen segar sig förbi och ett ctg tas även igen senare på eftermiddagen, droppet verkar ha haft önskad effekt för dosen sänks (efter att ha legat på maxdos i max antal timmar man får). Jag uppdaterar både Mattias familj och min familj samt Mattias om läget, att det är lugnt för tillfället men att vi tar en dag i taget.

 

Jag försöker läsa i boken, för att ha något att göra, spelar spel på mobilen och slötittar på tvn. Men det kryper i hela kroppen på mig, det är så förbannat tråkigt att bara få ligga stilla i en säng och inte få göra något annat än vila, vila, vila. Kvällen kommer till slut och jag börjar känna av värkarna igen, hela jag är obekväm, det finns inget skönt sätt att ligga på. Ber att få in värmedyna som hjälper lite, uppdaterar Johanna som är och jobbar. Säger till henne att det säkert inte är något och att de fortfarande försöker stoppa så länge som det går, men att läkarna nu har sagt att de inte heller vågar ge för mycket stoppande medicin som helst eftersom det också kan ge oönskade effekter på både mig och bebis. Hon säger ändå att hon jobbar klart och sen åker hem och vilar, skulle något hända var det bara att höra av sig. Så fram emot senare kvällen tas nytt ctg och jag har fortfarande värkar, droppet verkar inte ha lika god effekt längre som tidigare. Jag får in alvedon som ”smärtlindring” och försöker sen sova lite men vaknar till med jämna mellanrum av att det är både obekvämt och gör ont. Fram emot tolv tiden ger jag upp och smsar Johanna om att hon gärna får komma nu, att jag inte vet om något är på gång eller inte men att jag gärna har lite sällskap även om det är ett sovande sådant.
Det dröjer väl cirka fem minuter innan ett svar kommer och hon är på väg ner till bilen. Då sätter hon sig alltså och kör Uddevalla-Jönköping efter att ha jobbat 12 timmar under dagen. Hur trött som helst efter att bara ha fått sova några timmar men har ändå plockat med sig både läxböcker och annan underhållning. 

Kan ju inte säga att det har hänt mycket hemma hos oss idag. Precis som en söndag ska vara! Jag har pysslat med vår matplanering inför veckan och fixat ihop familjekalendern. Bilder kommer (ska ta imorgon så fort det blir hyfsat ljust ute). Nu tänkte jag sätta mig ner och få ihop förlossningsberättelsen. Den kommer bli relativt lång eftersom den sträcker sig över ett antal dagar så den kommer upp i delar. 

Hoppas ni har haft en bra söndag och att vädret blir lika fint imorgon som det varit idag! 

Teknikstrul är ju roligt, speciellt när man bara ska rensa datorn för att få den att fungera som den borde med hastigheten igen. Hur som helst, hela gårdagen spenderades åt att flytta filer, försöka få allting att fungera som det ska och idag är jag typ äntligen klar! Har bara några program kvar att installera som jag vet att jag måste ha och sen så kan vi köra igång igen.

 

Jag har ju för övrigt också en hemlighet jag håller på med vid sidan av. Vi får väl se när den är redo att kläckas i bloggen. Under tiden väntar jag spänt på min kalender från Erin Condren och planerar blogginlägg i huvudet! 

Igår tog vi en sväng ut till sommarstugan (mina föräldrars), efter att jag varit iväg större delen av förmiddagen och eftermiddagen som funktionär. Fick ett ryck och städade ur bilen, som inte ens är min bil utan Mattias. Allting åkte ur, bilbarnstolen likaså och det dammsögs, torkades, skrapades, smörjdes, tvättades och sköljdes av... Alla asfaltsprickar försvann inte helt (jag tröttnade i armen), men den såg ju helt okej begagnad ut och verkligen i bättre skick än innan! 

 

Jag håller utöver det på med renovering av sängen vi köpte, vi skulle egentligen ha köpt färg och målat den igår men färgaffärerna stängde 14 (vi var utanför dörren 14:25)... Lite lagom sur att behöva vänta ytterliggare minst en vecka men det blir ju av till slut också! Samtidigt har kroppen sagt ifrån, igår kunde jag knappt böja mig ner efter bilen hade rengjorts. Söndagen har alltså bestått bara av vila, vila, vila! Imorgon väntar Rul och förhoppningsvis lite mer bilder, jag har inte tagit en enda bild under hela helgen nämligen...

Ursäkta röran, jag bygger om lite i bloggen. 

Äntligen är solen och värmen tillbaka! Vi har ränt runt hela stan idag bara för att jag skulle kunna köpa physiomer babymist men den är ju fasiken slut på vartenda apotek i hela Skövde! Dessutom slut hos leverantör så jippi.... Tack vare världens bästa grupp på facebook fick jag till slut tips om att den fanns att beställa på nätet (där den fanns i lager också). Så nu inväntar jag bara att den ska dimpa ner i brevlådan de närmaste dagarna.

 

Syster min hörde av sig förut idag, undrade vad vi gjorde vilket brukar betyda att hon har tråkigt och vill ha Hjalmar sällskap. Vi slog följe på promenaden in och runt i stan, det inhandlades islatte (gud vad gott) och sen tog vi en sväng förbi vår mamma innan vi vandrade hemåt igen. Det är så himla skönt att ha familjen i närheten, bara att slå en pling och svänga förbi när man vill ha lite sällskap eller miljöombyte. Utan det hade jag nog gått under när Mattias jobbade i Kina.... 

Ja vad ska man säga, det är fullt upp som vanligt. Februari är här, Hjalle är sex månader och jag kan precis ha "råkat" klicka hem sisådär en massa, massa choklad.... Tur att man fick tillåtelse innan, liten belöning för att allting funkar så bra och för att jag ska motivera mig själv när jag är ensam med Hjalle. Vet att det för de flesta är fel att belöna sig så men jag tränar också så det går på ett ut med nyttighet och sockerintag osv... 

Dagen började tidigt (enligt mig), vid sju som vanligt... Frukosten är intagen och Hjalle sover sin första tupplur för idag, jag ska passa på att köra en kvart yoga och sen hoppa in i duschen. Mitt hår, ja det är en kategori för sig. Vi laddar upp med massa energi idag och planerar upp veckan, imorgon väntar vaccination och förhoppningsvis en sväng hem till Hjalles farmor och farfar någon gång snart! 

Här har det varit tyst, jag tog en tillfällig paus när Mattias var hemma förra gången för att spendera tid med familjen, sen var det jul, sen hade vi dop och sen helt plötsligt åkte Mattias igen och jag kände inte för att spendera mer tid här just då... Därav tystnaden, men nu ska det igång igen. Både det här och youtube tänkte jag satsa mer på, tiden har jag ju så nu fasiken! Saknar det ju, att skriva och redigera filmer. Någon som har något extra ni vill att jag skriver om eller gör en film om? 

Filmen som heter If I Stay. Tänker inte säga mer än att se den, så fruktansvärt jäkla bra. 

Högstadiet, upp tiidigt på morgonen. Den spända stämningen bland alla andra i omklädningsrummet i idrottshallen. Sen nervositeten innan man började sjunga och gå in. Där inne bland alla lärare, elever och första föreställningen även föräldrar. Mysigt och något som jag verkligen saknar. Vi hade aldrig något ordentligt luciatåg på gymnasiet. Eller jo, lärarna gjorde luciatåg men inte vi elever... 

I år kommer vi att fira jul tillsammans alla tre, på två olika ställen, på julafton! Först ska vi hem till Mattias familj, julfrukost tror jag att det var. Vi får väl se lite hur det är, blir ju första gången för mig att fira med hela hans familj och inte bara honom. Sen efter det ska vi vidare till min familj och fira med släkten där. Så det kommer bli en del bilåkande men det ska nog gå bra bara vi lyckas tima in det lite med när Hjalle sover så brukar det inte vara några problem! 

Största drömmen just nu, större boende eller hus. Men det är även andra saker, så som ny bil och lite andra småsaker.... En mysig jul och trevliga dagar med Mattias när han är hemma.