Tisdag 29/7 29+1
Pratar med nattpersonalen som ber mig hålla ut och informerar dem också om att Johanna kommer att dyka upp under natten någon gång, att hon vill ha in en säng så att hon kan sova och vi skämtar lite snabbt om att det är hon som är stand-in för Mattias.
Johanna dyker upp i dörren till slut och vi kör in en säng till, hon somnar om rätt snabbt. Jag går upp några gånger och går på toa, försöker stå ut men det börjar göra riktigt ont. Kollar klockan och konstaterar att den bara är två. Jag försöker slappna av och lyckas somna och sover till och från fram till halv sju-sju. Då larmar jag in personalen och frågar om jag kan få någon mer smärtlindring eller vad vi ska göra, värkarna avtar inte och jag orkar inte med att bara få ligga still. Barnmorskan springer iväg för att konsultera läkare först och vi får in frukost. Jag får inte i mig mer än en knäckemacka och lite nyponsoppa, mår så fruktansvärt illa och har samtidigt värkar.
Läkare och barnmorska kommer in, säger att de har tagit beslutet att vi kör med värkstannande fram tills det har gått 24 timmar efter sista kortisonsprutan, alltså ungefär fyra timmar till. Men att dem sen kommer att ta bort droppet och under tiden fram tills dess kommer jag att få träffa överläkaren inne på neonatal för att få information om vad som kommer hända och hur allting kommer gå till. Men det finns även en chans att allting kan stanna av när man tar bort droppet. Underbara barnmorskan Lena går på sitt pass, Johanna och hon börjar genast prata, Johanna utbildar sig ju till sjuksköterska så det var mycket terminologi och saker Johanna fick svara på varför man gjorde som man gjorde och som Lena även lärde henne under dagen.
Överläkaren kommer in till oss, klockan är väl cirka tio nu. Han visar sig vara dansk så jag har lite problem att lyssna på honom samtidigt som jag försöker slappna av och andas igenom värkar och samtidigt veta att droppet är kvar och att det kommer bli värre än det här. Vi ger upp tillfälligt och han kommer tillbaka lite senare. Klockan har då slagit tolv, droppet tas bort och vi får komma in till ett förlossningsrum. Jag blir inte undersökt eftersom infektionsrisken är stor när vattnet har gått. Jag får gå en rundtur med gåbordet inne på neo, vi kollar över lokalerna samtidigt som jag tar värk efter värk i korridoren med Johanna som totalt mosar in sina knogar i ländryggen på mig (det var så himla, himla skönt)! Tillbaka till förlossningsrummet där vi hämtar in lite lunch, jag hoppar i badkaret och Johanna försöker få i mig mer mat än bara nyponsoppa men det går inte. Orkar inte tugga eller svälja och det blir nog till slut fyra eller fem glas nyponsoppa bara under den tiden jag sitter i badkaret.
Upp ur badet till slut när jag tycker att det inte hjälper längre, får prova lustgasen och blir undersökt vid två (14:30), är då öppen ca 4 cm och Lena skämtar om att om hon ska få vara med och förlösa mig så får jag allt snabba mig nu innan hon går av sitt skift vid halv fem.
Någon gång här börjar jag tycka att lustgasen inte heller hjälper sådär mycket längre, ber om att få epiduralen som vi tidigare fyllde i formuläret för (under tiden jag badade) och jag tror att läkaren kom på en kvart för att lägga den. Epiduralen läggs 15:45. Jag berättar att jag är spruträdd och att han gärna får berätta vad han gör under tiden han gör det, jag tar två värkar under tiden han håller på och pratar och tack vare lustgasen och att han pratar samtidigt känner jag i princip ingenting av att det sticks nålar in i ryggen. Stolt visar han mig nålen efter att han är klar och säger: ”Nu kan du inte påstå att du är nålrädd längre, det där gick ju galant och den här har varit i dig”.
Det är som att all den riktigt jobbiga smärtan försvinner, det är till och med så pass att jag lägger bort lustgasen och vi går ut en sväng till köket och tillbaka till rummet. På vägen utbrister jag i att jag hade kunnat springa ett maraton, men kanske inte hoppa för det känns som att benen reagerar lite i slowmotion...
Lena går av sitt skift och vi tar tillbaka lustgasen, jag lägger mig på sängen igen och de nya barnmorskorna kommer in och presenterar sig. Vi sätter fast ctg dosorna igen och Johanna springer snabbt iväg till caféterian för att köpa sig en macka. Någonstans här efter att hon har kommit tillbaka vet jag att jag går på toa, för jag vill verkligen inte skita på mig när det är dags att krysta, jag skiter och utropar glatt så både barnmorska och Johanna skrattar att jag har fått skita och att jag nu inte kommer bajsa på mig sen. Klockan går och den närmar sig fem (17:00), jag frågar barnmorskan hur jag vet säkert sen när det är dags att krysta och får bara svaret att det kommer jag känna.
Vi kämpar på i rummet, uppdaterar Mattias och min familj via viber och gruppchatt på facebook. Mamma och pappa planerar att åka ner till Jönköping oavsett om det blir bebis under natten eller kvällen eller inte alls under dagen.
Jag frågar barnmorskan om jag kan få gå på toa men hon avråder mig för att hon inte tror att jag kommer hinna dit och sen tillbaka till sängen. Värkarna kommer tätare och tätare och blir mer och mer intensiva, till slut kommer de så nära inpå varandra att jag inte har någon paus och då larmar Johanna in barnmorskan och läkaren igen. Ett team från Neonatal är i standby och jag blir undersökt för att konstatera att jag är helt öppen med en liten, liten kant kvar (17:57). Jag får svala handdukar mot pannan och försöker ta mig igenom värkarna med lugn och metodisk andning, eller ja jag vet helt enkelt inte egentligen hur jag andades. Jag fick ju aldrig gå någon profylaxkurs så det var bara försöka komma ihåg att andas överhuvudtaget som gällde för mig. Fram emot att klockan var strax över 18:15 började det trycka något otroligt neråt, det kändes ungefär som att jag skulle skita på mig.
Jag frustar ur mig att nu vill jag börja krysta, halvt skriker det för det trycker på så mycket. In kommer läkare och läkaren ifrån neo, jag får börja krysta och någon gång under detta blir jag fråntagen lustgasen för att jag höll lite för hårt i den och inte andades någon vanlig luft. Det kommer varma handdukar mot mina nedre regioner (också så otroligt skönt), och Johanna sitter bredvid mig, med handdukar mot min panna och håller mig i armen. Allt jag kommer ihåg är bara hennes tag om armen och barnmorskorna som upprepar att jag inte får glömma att andas ur masken (lustgasen) också. Jag vet med mig att jag sagt innan att jag inte skulle skrika men det gjorde jag i alla fall, det blev bara så. Tar man i av alla krafter man har och samtidigt har ont så får man låta om man behöver.
18:39 kommer en liten välskapt pojke ut, som får komma upp på mitt bröst (skriker och har fin färg). Innan hade de varnat mig för att det var kanske så att jag inte skulle få upp honom på bröstet alls, allt berodde på hur han mådde och det var därför neonatalteamet stod på standby utanför dörren och neoläkaren var med inne i rummet. Jag får ett grattis från Malin (neoöverläkaren) som säger att han ser jättefin ut, men att hon nu kommer ta med honom ut för att han inte ska krokna. Vissa bebisar har gjort så förut för dem, att allting sett jättebra ut och sen att de har kroknat helt efter någon minut och behövt en massa syrgas och andningshjälp.
Klenig Lilleman på mitt bröst, något som tydligen är ovanligt med så pass förtidigt födda. Johanna klipper navelsträngen och följer sedan med bebis ut efter mycket tvekande och frågande om jag skulle klara mig själv. Inga problem sa jag, vi fick ju invänta att moderkakan skulle lossna för att sedan få krysta ut den också. Mitt i allt detta väntande så ringer min telefon, helt väck av lustgas som jag är så svarar jag. Det visar sig vara en telefonförsäljare från Trygghansa som vill sälja deras gravidförsäkring till mig. Lite fnissande hasplar jag ur mig att det inte passar sig så bra eftersom jag håller på och krystar ut en moderkaka och att de är lite sent ute. Han ber så hemskt mycket om ursäkt och säger grattis till bebis och lägger sen på. Det måste ju verkligen ha varit det roligaste samtalet han haft under hela sin karriär?
Moderkakan kommer till slut ut, barnmorskan klämmer lite på min mage för att kolla så jag inte blöder för mycket och utför sedan en sista undersökning för att se så jag inte spruckit eller behövt sys någonstans. Det visar sig att jag varken har spruckit det minsta lilla eller har några bristningar, alltså inga stygn och ingen mer medicin än antibiotikan att ta. Johanna kommer tillbaka lagom till att jag har fått komma över på en ny säng och vi rullar iväg tillbaka in till vårt rum på förlossningen, bebis har fått komma in på intensivneo men med mycket goda vitsord eftersom han inte hade något syrgasbehov och fått apgarpoäng 9 efter fem minuter och 10 efter tio minuter.
Vi skickar iväg bilder och mms till släkt och familj att nu var han här, en underbar liten klump som vägde 1405g och var 40,5cm lång, att han låg inne på intensivneo men att allting såg jättebra ut och att läget just nu var mycket stabilt. Jag ringer Mattias och grattar till hans tredje son och säger att allting ser jättebra ut, men att vi längtar efter att han ska komma hem nu.
Onsdag 30/7
Har nog aldrig sovit så gott så som jag gjorde den natten, vaknade upp helt svettig dagen därpå men det var det värt. Det första vi gjorde efter frukost var att gå över till neo igen, hälsa på Lilleman och sen börjades det diskutera med hur vi skulle göra. Johanna hade ett arbetspass hon behövde åka hem till och mamma skulle avlösa henne vid nio. Så sagt och gjort, de bytte och jag fick sällskap.
Mattias chef vägrade fortfarande låta honom komma hem så det var en del vredesutbrott den dagen men jag fick sedan full fokus på kvällen att börja handmjölka för att få igång min mjölkproduktion. Vi fick även in en pump som sen skulle användas var tredje timme dygnet runt. Så små barn som föds innan vecka 35 brukar inte kunna amma själv, Lilleman hade både sond och kateter i början för att hålla koll på mängd in och ut. Sen påbörjades våran resa inne på neo och till slut även hemfärden mot Skövde och hem-hem.
Läkaren uppskattar att det inte är mycket vatten kvar men lite, bebis mår bra, flödet i navelsträngen är bra och vikten för sin ålder är också bra, om inte till och med lite knubbig. Det börjas prata om transport till Näl eftersom vårt sjukhus inte tar emot så små barn, så läkaren går iväg igen och barnmorskan ser ursäktande på mig och hasplar ur sig ”ja du kanske hade något på känn igår när du ringde då, man vet ju aldrig hur det är”. Ett nytt ctg ska tas och läkaren går iväg för att ringa och kolla om det finns plats på Näl. Barnmorskan har extrema problem att hitta bebis hjärtljud och får bara in min. Ser till min egen fasa hur hon börjar se panikslagen ut och kollar sig runt i rummet, antar direkt att hon letar efter en larmknapp för att kunna larma in hjälp. När hon inte hittar den bestämmer hon sig för att springa ut i korridoren och ropar tillbaka läkaren med vad jag tolkar som panik i rösten och skriker nästan direkt också att hon inte hittar bebis hjärtljud. Läkaren småspringer in i rummet, sätter på ultraljudsmaskinen igen och kan nästan med en gång hitta bebis puls och hjälper sen barnmorskan att sätta dit ctg mätaren på rätt ställe.
Under tiden det nya ctgt tas försöker jag att jaga ifatt mina föräldrar vilket visar sig inte vara det lättaste. Ingen av dem svarar i sina mobiler så får lämna meddelande på mobilsvar så de får ringa upp.
Efter vad som känns som en evighet får jag i alla fall tag i mamma efter att jag ringt henne ungefär fyra gånger, pappa visar sig vara nere på stranden i möte med samfälligheten och jag fyller snabbt i luckorna för mamma och ber dem åka hem till mig och plocka ihop en väska med förnödenheterna så som tandborste, lite kläder och andra toalettartiklar.
Här börjar det bli lite segt, jag blir extremt kissenödig och frågar om jag ens får gå på toa. De tvekar en stund men konstaterar sen att toaletten är i korridoren precis utanför undersökningsrummet så det var okej. Under hela tiden jag sitter där inne och försöker kissa står dock en person utanför i korridoren och pratar med mig för att ha koll. Vi går tillbaka till undersökningsrummet, jag får lägga mig ner igen och får sen frågan om jag är hungrig. Får in lite pannkakor och jordgubbssylt, som jag inte förstår men sjukhusets pannkakor är verkligen svingoda. Skulle kunna äta bara det i en hel månad! Läkaren knackar på och kommer in med besked att det var fullt på NÄL, nästa uppdrag blir att få tag i Östra i Göteborg, annars lutar det åt Jönköping, Linköping eller i värsta fall något ännu längre bort. Samtidigt som detta händer uppdaterar jag Mattias, som i sin tur försöker hålla sig själv hyffsat lugn.
Nästan direkt efter att jag har ätit upp dyker både mina föräldrar och ambulanstransporten upp, pappa får nycklarna till bilen och garaget så han kan köra ner den samt att vi får reda på att det är till Jönköping och Ryhov vi ska. Vi rabblar lite snabbt en lista med saker som skulle kunna vara bra att ha med sig men bestämmer snabbt att jag ska försöka fylla på via sms om det är något jag har glömt och om vart saker och ting finns. Inte lätt för mina föräldrar att komma hem till oss där vi inte bott så länge när jag knappt själv har koll på vart allting är eller vad jag skulle behöva.
Jag får byta ifrån sjukhussängen till båren som rullas genom korridoren och ut till ambulansen, för det var verkligen inte tal om att jag fick gå själv längre. Det hade inte spelat någon roll hur mycket jag hade tjatat. Transporten till Ryhov går väldigt fort, jag tycker inte att det tar lika lång tid som det brukar ta med bil. Vilket jag sen får veta att de har fått köra fortare än tillåten hastighet (jag blev körd som en prio tvåa), då åker de inte fast i fartkameror om de skulle blivit fotade men samtidigt är det lite bråttom. Mannen som sitter med mig ibak är väldigt lätt att prata med och han lugnar mig i början lite skämtsamt med att om det skulle bli så att jag skulle föda i ambulansen har de allting där som de har på sjukhus också. Verkligen inget jag hade tänkt att göra och eftersom jag inte ens känner av några värkar eller ens sammandragningar skämtar jag tillbaka och säger att jag nog hade tänkt ha den där bebisen i magen ett tag till.
Vi rullar in precis bredvid förlossningen nere på Ryhov, jag blir överlämnad med journaler och goda vitsord och lyckönskningar påvägen till deras personal. Vilken senare visade sig vara verkligen hur underbara som helst! Inrullad på ett rum, får tv-kontrollen och sen veta att toaletten är precis utanför dörren. Det är det längsta jag får gå och utöver detta ska jag vara sängliggande. Barnmorskan går sin väg för att de byter skift och in kommer de nya. Jag frågar lite försiktigt om jag skulle kunna få ta en dusch och tvätta håret (det var så himla flötigt, hade egentligen behövt duscha redan innan jag åkte in men trodde ju att jag bara skulle få åka hem igen så struntade i det). Barnmorskan tittar snabbt på mig och säger att nej egentligen så borde jag inte göra det, men om jag skyndar mig riktigt mycket och bara sitter ner och duschar så ska det nog gå bra. Jag får ett gäng handdukar och får duscha med ett ständigt knackande på dörren för att hålla koll på mig (tror det tog 5 minuter allt som allt). Jag får dra på mig ett par nya trosor, som tur var hade jag ju i alla fall ett par extra med mig i väskan jag hade med mig ifrån början och sen är det sängläge som gäller igen. Zappandet på tvn börjar och jag upptäcker att det egentligen inte finns så mycket att se som man kan fördjupa sig i utan att börja fundera alldeles för mycket själv.
Efter en stund kommer barnmorskan tillbaka och vi pratar om mina allergier och jag har nu faktiskt börjat känna av lite värkar, nämner det snabbt för personalen som genast ser till att köra ett ctg. Mitt under detta dyker mamma och pappa upp med en väska packad med kläder, underkläder, tandborste och även en bok som handlar om att möta smärtan. Den som jag hade planerat att läsa inför förlossningen men i slutändan aldrig kom längre än fem sidor in i.
Början på värkar konstateras, jag får en spruta bricanyl i vänsterarmen samtidigt som de säger att det ger biverkning med hjärtklappning och att jag förmodligen kommer känna mig lätt yr samt svettig. Det går någon minut och jag känner inte av några biverkningar alls, nämner det högt att det inte känns något och sen säger det pang. Hela armarna blir som spagetti, hjärtat rusar och jag blir fruktansvärt kallsvettig. Det var så himla fruktansvärt!
Läkarna bestämmer sig för att ge mig antiobiotika i förebyggande syfte, så en pillerkur påbörjas, morgon och kväll ska dessutom tempen tas (i rumpan) för att hålla koll på att jag inte utvecklar någon feber. Hade jag gjort det hade de kunnat tyda på en infektion och då hade man i så fall börjat prata om att sätta igång/låta förlossnningen ha sitt förlopp eller plocka ut bebis eftersom det hade kunnat riskera båda våra liv.
Lördag 26/7 28+5
Bestämmer mig på morgonen för att gå hem till mina föräldrar, leta rätt på den sista skruven till spjälsängen och ta mig förbi stan för att kolla på mer tyg att sy spjälsängspåslakan och örngott av. Promenaden är kanske max 5km, så jag tänkte att det var ingen fara om man tog det lugnt trots att jag inte skulle anstränga mig. Från stan får ett täcke och kudde följa med mig hem samt lite nya trosor och två linnen från H&M. Jag går hela vägen hem till mamma och pappa, letar efter skruven men hittar den inte och vilar en stund i soffan samtidigt som jag pratar med Mattias. Börjar fundera på när sista gången var jag kände fosterrörelser egentligen och konstaterar att det var alldeles för längesen så jag ringer in och frågar lite över vad man ska göra efter att ha vilat i över en timme och ändå ha druckit ett stort glas kallt vatten.
Ringer in igen och får rådet att avvakta ytterligare en timme och dricka något som är både sött och kallt. Så på vägen hem igen köper jag med mig en kebabtallrik och lägger mig på vänster sida i soffan, slår på tvn och häver i mig ett stort glas till med iskallt vatten (eller ja, saft i det här fallet). Känner några rörelser innan jag somnar till och sen vaknar upp igen efter en timme. Ringer tillbaka in som jag skulle och berättar läget, får prata med en barnmorska som är ganska dryg och verkligen inte verkar ta mig på allvar. Säger att de 10 rörelser jag känt är bra och att det förmodligen inte är någon fara. Det blir tyst i luren ett tag och sen kommer frågan om det var något mer och sen avslutas telefonsamtalet. Försöker att inte tänka så mycket mer på det utan går in i sovrummet och packar upp symaskinen, fixar iordning madrassen med madrasskydd och bäddar sen iordning med örngott och påslakan för att se hur det skulle se ut. Svär lite över symaskinen som bara krånglar och ger sedan upp för kvällen. Lägger mig i sängen och inväntar att Mattias skulle gå upp (Kina ligger 6 timmar före oss så vi brukar prata runt 23-24 svensk tid innan han åker iväg och jobbar). Somnar någon gång efter 01 sover igenom hela natten (ovanligt för att vara mig under graviditeten, inga extra toabesök).
Söndag 27/7 28+6
08:10 Vattnet går
Ni vet den där känslan när man har mens och man sover med en tampong eller när det läcker igenom eller över kanten på en binda? Exakt den känslan vaknade jag med, något rann ur mig. Jag försökte knipa och när det inte gick stoppade jag först ner en hand för att kolla så att det inte var blod. Det var klart, luktade sött och typ lite ungefär som sperma. Inte alls sådär som havsvatten som en del säger att det luktar med fostervatten. Fortsätter försöka knipa och hoppar upp rätt fort och försöker ta mig så fort det går runt sängen och till toaletten utan att det skulle bli alldeles blött på hela golvet. Det rann längs med benen och ner på golvet på vägen och trosorna var alldeles genomblöta. Hoppade in snabbt i duschen och sköljde av benen och torkade upp på golvet efter att ha letat rätt på ett par nya trosor och en binda.
Fick tag i Mattias som fick ringa in till förlossningen trots att han var hela vägen borta i Kina. Efter vad som hände kvällen innan ville jag verkligen inte prata med samma barnmorska igen. Fy vad jag var irriterad på henne! Under tiden jag väntade på att han skulle återkomma till mig försökte jag få i mig lite frukost. Antog att det skulle bli att åka in och jag tänkte då definitivt inte göra det med en tom mage. Kokar tevatten och tar fram för att göra mackor, hinner breda smör på två innan Mattias ringer upp mig igen. Återger konversationen och säger att de tyckte jag skulle komma in på en undersökning men att de hellre hade velat prata med mig. Frågor som konsistens, färg och lukt hade tydligen dykt upp (detaljer som jag gett Mattias i förhand för att jag tänkte att de skulle ställa dem). Fortsatte göra klart frukosten och avslutade samtalet med Mattias, lovade att uppdatera med vad som hände och åt sedan mackorna och hävde i mig en kopp te. Plockade med mig en pocketbok, surfplattan och plånboken samt ett par trosor i väskan. Sist jag var där tog allting förbannat lång tid så lite tidsfördriv skulle inte vara fel att ha tänkte jag naivt.
På något konstigt sätt säger min hjärna till mig att tömma soporna också eftersom det ändå är på väg ner till garaget så sopkorgen töms och jag sätter av ut i hallen och ner i hissen. Känner hur det fortsätter rinna då och då men absolut inte lika mycket som det hade gjort på morgonen.
Väl framme på sjukhuset blir jag nästan direkt dumförklarad igen för tror ni inte att det såklart var samma barnmorska jag pratade med under gårdagen som tog emot mig? Hon satte sig ner mittemot mig och frågade mig om lukt och färg. Var extra noga med att påpeka att under graviditeten kan ju urinrören bli lite slappa och det kunde ju vara så att jag faktiskt hade kissat på mig. Tittade på henne som om hon trodde att jag var galen och sa rakt ut att jag starkt betvivlade att det hade varit urin, och även att om det var en flytning så har jag verkligen aldrig varit med om något liknande.
Blir uppkopplad för att göra ett ctg för att kolla eventuella sammandragningar och får instruktionerna om krysset och bocken som tidigare. 45 minuter fick jag ligga och invänta den där bocken som visar att det är klart. Barnmorskan kom in, konstaterade att det inte var så mycket eller starka sammandragningar och att det mycket väl kunde vara förvärkar som knappt kändes. Bm skulle prata med läkaren och skicka in henne så fort hon hade tid så vi skulle kunna göra en till undersökning för att fastställa om det verkligen var fostervatten jag läckte.
Ganska direkt efter kommer läkaren in, vi går iväg genom korridoren och hon letar upp ett fostervattenprov som de gör när de inte är säkra på om det är fostervatten eller inte. In i undersökningsrummet, av med shortsen och upp i gynstolen. Småpratar lite under tiden hon gör iordning allting eftersom det är viktigt att det är sterilt vid misstanke om vattenavgång och sen kommer det gamla hederliga ”nu kommer det att kännas lite kallt”. Inte mycket mer än det och att det rinner vatten ur mig gör att hon snabbt konstaterar att det är fostervatten utan att ens använt provet. Blir ganska omedelbart beordrad strikt sängläge under tiden hon går iväg för att säga till barnmorskan om att komma in direkt med en spruta kortison, och kommer sedan tillbaka för att göra ett ultraljud för att se hur mycket fostervatten som var kvar. Första kortisonsprutan ges i vänster skinka (10:40) och en nål sätts i handen precis innan ultraljudet görs.
Fick beröm för att jag varit duktig med knipövningarna, har en stark bäckenbotten tydligen och sen pratades det preventivmedel. Det konstaterades att jag bara hann gå på fem besök hos dom varav jag hann med att ha tre olika barnmorskor. Sen var tiden slut så vi sa tack och hej och Linda (som min bm heter), hälsade att hon hoppades att vi kunde få ses en hel graviditet nästa gång det var dags!
Nu är det soffläge och fläkt som gäller, men ska även passa på att äta något... Kvällsmat sent = tropiskt medelhav i Sverige just nu!
Fostret väger nu runt 1,2 kilo och är ungefär 40 centimeter långt. Nu börjar det verkligen likna en riktig liten bebis. Det är tillräckligt stort för att kunna sparka på mammans revben och även slå mot urinblåsan. En del kan sparka så hårt att mamman blir öm på en viss punkt.
Ännu behöver fostret inte vända sig med huvudet nedåt eftersom det fortfarande finns gott om plats att ändra läge. Fostret kan drömma nu.
Mamma
Barnet och magen fortsätter att växa och det kan kännas som om dina inre organ trängs undan. Fostrets sparkar kan ses utanpå magen. Att känna mycket sparkar är helt normalt. En del känner mindre än andra.
Från livmodern ner mot ljumsken går det så kallade livmoderband. När livmodern växer och livmoderbanden tänjs ut kan du känna en smärta som strålar ut mot ljumsken och blygdläpparna. Efter förlossningen drar banden ihop sig och besvären går över.
Kanske känner du av förvärkar? Ett bra sätt att slappna av och dämpa dem är att lägga dig i ett varmt bad. När du slappnar av avtar värkarna.
Pappa/partner
Har du och din partner börjat boa än? Boande innebär att hemmet och rutinerna iordningställs och ses över inför den nya familjemedlemmens ankomst. Ni kanske köper barnvagn, skötbord och spjälsäng. Bilbarnstol är ett måste om barnet ska färdas i bil.
Tänk på att vissa barnvagnsmodeller måste beställas i god tid. Utbudet av begagnat är stort så ni behöver inte köpa nytt. Boandet innebär kanske också att ni organiserar hemmet på andra sätt. Lagar trasiga möbler. Flyttar, bygger ut eller renoverar? Städar i källaren? Målar om och tapetserar? Eller kanske syr gardiner och vårdar kläder? Allt för att skapa ett välkomnande hem. Gör en lista på vad ni vill ska göras – men ställ inte alltför höga krav på er själva.
Hos barnmorskan/kontroller
Nu brukar det vara dags att besöka barnmorskan igen. Även den här gången kontrolleras hur livmodern och barnet växer. Med ett speciellt måttband mäts avståndet mellan blygdbenet och livmoderns överkant. Sedan skrivs värdet in på en kurva för att följa utvecklingen.
Barnmorskan kontrollerar också ditt blodtryck och ibland tas ett extra urinprov, blodvärde och/eller blodsocker. Din eventuella partner är såklart alltid välkommen att följa med. Säkert får ni lyssna på barnets hjärta genom en ultraljudsförstärkare.
Om din blodgrupp är Rh-negativ kan du behöva ta nya blodprover ytterligare en eller två gånger under graviditeten för att upptäcka eventuell immunisering. Rutinerna kan skilja sig åt mellan olika landsting.
För dig som väntar fler än ett barn blir det tätare kontroller hos barnmorska och läkare. Det blir också fler ultraljudsundersökningar för att mäta barnens tillväxt. Din barnmorska informerar dig om detta. Sjukskrivning kan behövas de sista månaderna, speciellt om du har ett fysiskt tungt arbete.
Källa: 1177.se
Innan rul har vi försökt oss på att gissa könet på lilla Pyret i magen, alla har trott tjej förutom tre eller fyra personer. Fråga mig inte varför men både jag och M trodde på tjej också, tills jag la mig ner på undersökningsbritsen, då kändes det helt plötsligt självklart för mig att det var en pojke så jag ändrade min gissning. Läkaren som gjorde ultraljudet var inte speciellt osäker och sa nästan direkt pojk på när vi frågade!
Däremot sen nu när jag gjorde ett till ultraljud förra veckan (orsaken var den blödning så vi kollade bara att allting var okej). Första läkaren sa att jag nog inte skulle vara så säker på att det faktiskt var en pojk som låg i magen, andra läkaren som gjorde ett ultraljud dagen efter (statuskoll så allting var bra), sa att han inte kunde vara helt säker men gick i alla fall upp till 80% säkert på att det är en liten tjej. Så allting vi hittils köpt som passat bra in med blått och så känns ju lite halv b nu... En rosa filt fick det bli i vilket falls om helst så får vi se vad som ploppar ut sen. Kläderna jag har köpt kommer ändå användas flitigt även om jag är sådär tråkig och faktiskt vill klä en liten tjej väldigt tjejigt. Så nu håller vi tummarna för att det faktiskt är en liten tjej som kikar ut i oktober eller kanske till och med slutet av september!
Sf: 26
I övrigt är det nu en växtspurt mellan vecka 28-32 så vi får väl se hur lång tid det tar innan jag tycker att jag är ännu mindre smidigare än vad jag känner mig nu. Pjuh, kan vara fasligt jobbigt att ta sig upp ifrån sittande ställning redan nu!
Graviditeten brukar delas in i tre delar, de så kallade trimestrarna. Den första trimestern pågår till och med vecka 12, den andra mellan vecka 13 och 27, och den tredje från vecka 28 till att barnet föds. Så nu börjar den tredje och sista delen av graviditeten, trimester tre!
Barnet
Fostret väger drygt ett kilo och är cirka 39 centimeter långt nu. Hos pojkar har testiklarna börjat vandra ner genom ljumskkanalen från buken mot pungen.
Nu har fostret stora chanser att överleva om det skulle komma.
Fostret kan fortfarande vända sig ett tag till. De flesta brukar sedan lägga sig tillrätta med huvudet nedåt i födelsekanalen men en del lägger sig istället på sidan eller med stjärten nedåt. Då kan man försöka vända barnet när det är cirka en månad kvar till förlossningen.
Mamma
Livmodern är nu så stor att den påverkar hur du kan röra dig. Du kan fortfarande vara aktiv, men kroppen säger ifrån om du tar i för mycket. Då kan du få sammandragningar vilket innebär att livmodern drar sig samman och blir hård. Sammandragningar är ofarliga och påverkar inte den fortsatta graviditeten men om de ökar och kommer regelbundet ska du kontakta din barnmorska eller förlossningen. Ibland kan det finnas orsaker till sammandragningarna som kan avhjälpas, till exempel stress eller en urinvägsinfektion.
Brösten kan börja läcka mjölk. Du kan ha ökat åtta till elva kilo eller mer. En del kvinnor kan känna sig stora och tunga och ha svårt att röra sig obehindrat. Känsloyttringar och reaktioner kan åter bli starka som i början av graviditeten.
Många kvinnor som har barn tidigare tycker att de ägnar barnet i magen för lite uppmärksamhet, vilket skapar skuldkänslor. Det är naturligt att inte vara lika uppfylld av sin graviditet när det samtidigt finns äldre barn att ta hand om. Njut när du kan och hinner. Läs mer om att vara gravid igen.
Pappa/partner
Det kan börja bli tungt för din partner nu. Hon kan känna sig både otymplig och oattraktiv. Tänk på att det kan vara viktigt för henne att få höra vad hon betyder för dig och vad fantastiskt det är att ni ska bli föräldrar.
Hos barnmorskan/kontroller
Om du tycker att besöken har varit glesa hittills kommer de att ske oftare nu. Har du fött barn utan komplikationer förut räcker det om du kommer lite mer sällan framöver jämfört med förstföderskor.
Källa: 1177.se
Barnet
Livmodern har vuxit och dess översta del finns nu mellan naveln och revbensbågen.
Fostret väger knappt ett kilo, och kan vara omkring 37 centimeter långt. Vissa barn kommer att födas med mycket och långt hår, medan andra inte har något hår alls när de föds.
Det finns ännu gott om plats för fostret att röra sig på. Många foster är mer vakna på kvällen, då man kan märka att det sparkar mer i magen. När fostret rör sig tränar det upp sin fysik för att bli starkare i kroppen.
De flesta barn skulle överleva nu om de skulle födas för tidigt. Tarmarna har mognat och skulle klara av att ta emot modersmjölk. Men fortfarande är barnet skört och skulle behöva mycket vård för att kunna överleva utanför livmodern. Varje vecka, och även dagar, gör stor skillnad för barnets mognad. Lungorna har utvecklats mycket, men lungblåsorna behöver ännu mer tid för att utvecklas fullt ut.
Mamma
Nu kanske du känner en liten fot som trycker mot magen. Ibland tar fostret spjärn och prövar sina krafter. Du kan känna hur det "svarar" när du försiktigt trycker tillbaka. Du kan också börja känna dig tung och få bristningar, så kallade strior på mage och lår.
Det är vanligt att gravida drabbas av klåda. Det kan vara hormonerna som påverkar huden eller kanske har du druckit för lite vatten. I allvarliga fall kan klådan bero på förhöjda levervärden orsakade av graviditeten. Berätta för barnmorskan om din klåda så att du kan få hjälp med eventuell behandling.
Pappa/partner
Graviditeten blir mer verklig när magen växer och det går att känna fosterrörelserna utanpå. Tiden för den beräknade förlossningen är inte så långt bort. Många par kan känna att de har fullt upp nu. Kanske har föräldragrupperna börjat redan och ni har flera träffar inbokade närmaste tiden. Intervallen mellan besöken till barnmorskan blir också tätare snart. Det kan kännas som att ni behöver planera och ordna med praktiska saker inför förlossningen och föräldraskapet. Prata med varandra om era förväntningar, er eventuella oro och andra funderingar ni har. Skriv gärna ner tankar eller frågor ni har och ta med er för att diskutera med barnmorskan vid nästa besök.
Källa: 1177.se
Nu utvecklar fostret sina lungor och tränar på att andas genom att dra in och ut fostervatten i lungorna. Fostret kan nu öppna och stänga sina ögon. Längden är cirka 35 centimeter och vikten är 800-900 gram.
Fostret kan höra ljud och lyssnar på ljuden i mammans kropp, magen som kurrar, nysningar och annat som händer. Det lyssnar även på mammans och omgivningens röster.
Mamma
Hela kroppen påverkas av graviditeten. Därför är det viktigt att vara i god kondition. Om du är van vid att jogga, simma eller gymnastisera kan du fortsätta med det i samma utsträckning som förut men undvik gärna hård träning och tyngre sporter. Om du inte motionerar regelbundet kan du ta dagliga promenader eller cykelturer. Eller kanske simma någon gång i veckan. Du känner oftast själv vilket tempo som är bra för dig. Det finns även olika gymnastikgrupper för gravida. Hör med din barnmorska!
En del kvinnor drabbas av åderbråck under graviditeten. Åderbråck är slingrande eller knutformiga utvidgningar av ådrorna på benen, i underlivet eller i ändtarm (hemorrojder). Åderbråck i underlivet brukar ge svullnad i blygdläpparna och en tyngdkänsla i underlivet men även där kan man ibland se de slingrade vätskefyllda ådrorna. Åderbråck beror på att vävnaden i ådrorna blir slappare på grund av graviditetshormonerna. Besvären brukar kännas mer om du varit uppe en längre stund eftersom vätska samlas i ådrorna. Lägg dig och vila då och då. Åderbråck i underlivet påverkar inte förlossningen.
Hemorrojder går oftast tillbaka och brukar minska eller försvinna efter förlossningen. Om du har besvär av dem under graviditeten finns det lindrande medel att köpa på apotek, hör med din barnmorska. Genom att använda stödstrumpor kan du lindra och förebygga större åderbråck i benen. Ibland kan det ta några månader efter förlossningen innan besvären försvinner.
På grund av att mer vätska samlas i vävnaderna kan det uppstå ett tryck kring nerver och senor som gör ont och ger en domningskänsla ut i händerna, framför allt nattetid. Det kallas karpaltunnelsyndrom. Berätta för din barnmorska om du har besvär. Smärtan och domningarna kan avhjälpas med hjälp av handledsskydd.
Nästan alla besvär som man har under en graviditet får tvillinggravida känna av lite mer. Det är ju inte så konstigt. Därför är det viktigt att du tänker extra noga på att vila och kanske ändrar dina vanor för att följa dina behov. Lyssna till din kropp och överansträng dig inte.
Pappa/partner
Motion är viktigt. Det finns många fördelar med att motionera, både för kvinnan, barnet och för dig. För många är det lättare att komma ut om man gör det tillsammans. Ni kan gärna ta promenader tillsammans eller kanske simma.
På en föräldrakurs har ni möjlighet att träffa nya, blivande vänner. Ni kan träffas och stötta varandra under föräldraledigheten och i många andra sammanhang. I grupperna får ni bland annat information och möjlighet att diskutera hur förlossningar kan gå till, olika typer av smärtlindring och vad du som partner kan göra. Ni får möjlighet att ställa alla era frågor. Ta tillfället i akt och prata med andra par om hur de tänker inför förlossningen och inför föräldraskapet.
Källa 1177.se
Barnet
Fostret är ungefär 33 centimeter och väger runt 700 gram. Det kan knyta sina händer och även få tag på sina fötter. Näsborrarna börjar öppna sig.
Fostrets känsel utvecklas och det reagerar på beröring, till exempel från en tvilling. Det har en egen rytm i magen när det sover eller är vaket och liknar alltmer ett nyfött barn i kroppens proportioner.
Fostret kan känna igen din röst och reagerar mer på mammans röst än andra ljud. Ett korttidsminne har utvecklats. Många foster rör sig mycket medan andra är mer stillsamma.
Mamma
Olika kvinnor har olika magar. På en del börjar det synas först nu medan andra fick mage för länge sen. En del är nästan helt runda medan andra har mer putmage.
Från och med nu är det viktigt att känna fosterrörelser varje dag och att du lär känna ditt barns dygnsrytm. Var extra observant om du tycker att barnet rör sig mer sällan än vanligt. Oftast brukar man rätt snart känna barnet röra sig som vanligt men om du fortsätter känna att rörelserna är mindre än vanligt ska du kontakta din barnmorska eller förlossningsavdelningen.
Barnet kan trycka mot din blåsa vilket kan göra att du behöver gå på toaletten oftare än vanligt. Många gravida börjar även få kramp i benen vid den här tiden. Undvik att knipa med tårna eftersom det kan fungera som en utlösande faktor för kramp i benen. Läs mer om vanliga graviditetsbesvär.
Pappa/partner
Kanske kan du nu höra fostrets hjärtljud utanpå magen genom att lägga örat mot magen. Det kan ta lite tid att hitta rätt plats på magen och vinkel på örat, men det går efter ett tag. Fostrets hjärtljud är avsevärt snabbare än kvinnans, men desto svagare och kan blandas ihop med kurr från mage och tarmar. Det kan vara lättare att höra om man sätter en tom toalettrulle mot magen.
Nu brukar det vara dags för ytterligare ett besök hos barnmorskan. Besöken äger vanligtvis rum under arbetstid och du har kanske svårt att motivera för dig själv och kolleger att ta ledigt från jobbet vid varje besök. Men tveka inte att prioritera åtminstone några besök – då blir din delaktighet i graviditeten naturlig. Fyra öron hör bättre än två. Vi hör olika saker och ställer olika frågor. Väl hemma kan ni prata om vad barnmorskan sa och inte sa.
Hos barnmorskan/kontroller
Mycket har hänt sedan första besöket hos barnmorskan. Vid besöket som brukar ske ungefär den här tiden får du en chans att prata igenom ultraljudet och hur du mår för övrigt. Barnmorskan kontrollerar hur livmodern och barnet växer. Med ett speciellt måttband mäts avståndet mellan blygdbenet och livmoderns överkant. Sedan skrivs värdet in på en kurva för att följa utvecklingen. Barnmorskan kontrollerar också din vikt, ditt blodtryck, blodvärde och blodsocker, och ibland tas ett extra urinprov.
Fostrets hjärtljud avlyssnas med tratt eller Dopton, en ultraljudsförstärkare. Under detta besök får du vanligtvis ett moderskapsintyg, ett bevis på att du är gravid, att skicka till Försäkringskassan. Om du har ett fysiskt tungt arbete kan du hos Försäkringskassan ansöka om graviditetspenning. Fråga din barnmorska eller gå in på Försäkringskassans hemsida för mer information.
Om din blodgrupp är Rh-negativ kan du behöva ta nya blodprover ytterligare en eller två gånger under graviditeten för att upptäcka eventuell immunisering. Rutinerna kan skilja sig åt mellan olika landsting.
Föräldragrupper
Någon gång efter den här graviditetsveckan startar vanligtvis föräldrakurserna. De flesta barnmorskemottagningar erbjuder idag föräldrakurser i grupp. Kurserna kan vara lite olika beroende på vilken barnmorskemottagning man går på. Ni kan träffas i mindre eller större grupper, en eller flera gånger. Under träffarna brukar man ha en förlossningsförberedande del men även prata om exempelvis graviditeten, amning, föräldraskap och relationer. Det brukar vara deltagarnas frågor och önskemål som formar innehållet i träffarna.
Källa: 1177.se
Fostret väger cirka 600 gram och är ungefär 30 centimeter långt. Huden, som tidigare har varit helt genomskinlig, börjar bli tjockare och täcks av fosterfett.
Nu kan fostret suga på tummen, det är en träning inför att suga på bröstet.
De små blodkärlen i lungorna, kapillärerna, växer som mest mellan vecka 16 och 24. Först nu kan fostret börja andas luft, om det skulle födas så tidigt.
Hörseln är väl utvecklad. Fostret känner igen mammans, partnerns och eventuella syskons röster. Den hör även mammans hjärtslag. Nu börjar det bli lite trångt där inne.
Mamma
Du kan ha gått upp fem till sju kilo, eller ännu mer.
Under hela graviditeten drar livmodermuskeln ihop sig då och då, och du får sammandragningar. På så sätt "tränas" muskeln så att den kan ge starka och effektiva värkar när det är dags för förlossning. Sammandragningar är ofarliga. Du som redan fött barn känner vanligen av dem tidigare och starkare än de som väntar sitt första barn.
Du kan få en del krämpor som halsbränna, ont i benen och ryggont på grund av foglossning. Du kanske också måste gå och kissa oftare eftersom livmodern trycker på urinblåsan. Många drömmer livliga drömmar nu.
En del gravida samlar på sig vatten och får svullna ben framemot eftermiddagen och kvällen. Lägg upp benen på bordet eller stolen och vila dig. Du kan också använda stödstrumpor.
Redan nu kan du förbereda dig inför amningen genom att skaffa dig information, läsa, prata med barnmorskan och kvinnor i din närhet om deras amningar. Din partner kan också behöva kunskap och förståelse för vad amning innebär. Har du själv erfarenhet av en komplicerad amning eller att amning inte fungerat kan du prata med din barnmorska eller amningsmottagningen på det sjukhus du ska föda för att göra en amningsplan.
Pappa/partner
Nu kan du nog känna fostrets aktivitet utanpå magen. Kvinnan kan känna buffar och sparkar betydligt tidigare. Du får ha tålamod. Det är vanligt att rörelserna avtar så fort man lägger handen på magen. Man gör sig gärna en bild av hur bebisen ligger, men det är svårt att känna. Det kan visa sig att det du trott vara huvudet i själva verket är rumpan. Barnmorskan kan kanske visa hur barnet ligger om ni är nyfikna, men vid denna tid kan det vara svårt även om man är proffs.
Källa: 1177.se
Livmodern når nu strax över naveln. Fostret väger runt 550 gram och är 28 centimeter långt.
Fostret rör sig mycket, speciellt på kvällarna kan det vara mycket gymnastik i magen. Många kvinnor tycker det känns bra, men några upplever det som obekvämt.
Redan nu har bebisen en chans att överleva en eventuell för tidig födsel även om det ofta för med sig en del komplikationer.
Mamma
Du har kanske gått upp fem till sju kilo, eller mer. Många kommenterar magen och säger att den är stor eller liten. Lyssna inte så noga, din barnmorska stämmer av att allt är som det ska. Känner du när barnet hickar? Det kan kännas lite roligt som ett regelbundet pickande som pågår någon minut. Långt ifrån alla känner när barnet hickar.
Känner du dig stressad? När du stressar frigörs hormoner i ditt blod som sedan passerar moderkakan och överförs till barnet. När mammans puls ökar av någon anledning, ökar också barnets puls. Vi lever i en stressig värld men försök att leva lite lugnare när du är gravid. Planera för ledighet i slutet av graviditeten. De allra flesta kvinnor behöver en tid för vila och för att koppla av från arbetslivet inför förlossningen och nyföddhetsperioden. Du kan för stunden lugna barnet genom att lugna dig själv, till exempel genom avslappningsövningar och vila. Du kan även försöka stryka över magen. Ta väl hand om dig!
Om graviditeten fortlöper normalt och ni har lust kan du och din partner fortsätta med sexlivet fram till förlossningen. Så länge ni har sex som känns bra och inte gör ont kan ni ha så mycket sex ni vill. Läs mer: Kan man använda massagestav under graviditeten?
Hos många kvinnor ökar sexlusten mellan fjärde och sjunde månaden. Betydligt mer blod cirkulerar i kroppen och könsorganen är mer känsliga för stimulans. Mot slutet av graviditeten kan sexlusten gå ner igen, helt enkelt för att kvinnan känner sig stor och otymplig och kanske är rädd att barnet ska skadas.
Pappa/partner
Är du och/eller din partner stressade? Du kan hjälpa henne genom att ni pratar med varandra. Avlasta. Uppmuntra henne att ta det lugnare på jobbet. Försök strukturera upp hemmasysslor, arbetet och planera jobb och ekonomi tillsammans.
Många tycker att en gravid kvinna är både vacker och sensuell. Däremot är intresset för sex under graviditeten väldigt olika – en del är mer intresserade, andra inte alls. Att ha sex när man väntar barn är helt normalt. Sex kan kanske bidra till att ni mår bra, att relationen mellan er blir bättre och att ni kommer varandra närmare. Men som så mycket annat handlar det om vad du och din partner känner. Och även om sexlusten hos dig eller din partner är mindre, så är inte behovet av kroppsnära kontakt, ömhet och kärlek mindre.
Källa 1177.se
Men efter mycket om och men har jag i alla fall kunnat hitta skillnaden mellan deras olika sorter (de tre jag varit intresserad av), Cabriofix är den de flesta har, Pebble är lyxvarianten och Citi är den enda av dem som inte kan användas med bas. Det med att Citi inte kunde användas med bas oroade mig först men sen fick jag se hur enkelt (säger jag nu ja...) det var att spänna fast med bilbältet så bas är egentligen ett onödigt tillägg för oss, vi kommer ändå byta bil väldigt ofta, vet inte ens om det är samma bil vi kommer åka i när vi är i Kina (?!). Citi sägs även vara det lättaste av dem vilket är något jag uppskattar väldigt mycket! Vill inte ha problem med att släpa runt på ett babyskydd.
Pebble:
Fostret har fortfarande slutna ögon, men kan se ljus och mörker genom de tunna ögonlocken. Vikten har ökat till 450 gram, längden till 27 centimeter.
Mamma
Hormonerna som förändras i din kropp kan göra att tandköttet svullnar upp och att du lättare får hål i tänderna. Kom ihåg att sköta din tandhygien ordentligt.
Bäckenlederna mjukas upp hos alla kvinnor under graviditeten och är en normal process för att utvidga bäckenet. När lederna mjukas upp blir bäckenet mer rörligt och ostadigt. En del kvinnor kan få smärtsamma besvär med bäckenuppluckring, foglossning. Ofta uppstår värk i korsryggen, ner i skinkorna eller från blygdbenet mot ljumskarna. Det finns hjälp att få, prata med din barnmorska om det.
För dig som går igenom graviditeten på egen hand kan det vara bra att träffa andra i samma situation. Hör efter på barnmorskemottagningen om det finns andra ensamstående mammor. Kanske kan ni bilda en grupp och träffas regelbundet. Det finns också föreningar för ensamma föräldrar.
Pappa/partner
Ta vara på tiden under graviditeten. Fyll på kärlekskontot och fördjupa er relation. Passa på att göra saker som kan bli svårare att göra när barnet kommer. Gå på bio eller restaurang. Bjud in era bästa vänner till en fest. Åk på en kortsemester. Ta hand om varandra.
Halva graviditeten har gått! Fram till ungefär mitten av graviditeten växer foster ganska lika. Det är därför ultraljudsundersökningen som ger ett ungefärligt förlossningsdatum görs före vecka 20. Efter det börjar de individuella skillnaderna synas tydligare.
Fostret väger nu ungefär 350 gram och är runt 24 centimeter långt. Det har fått ögonfransar och kanske lite hår på huvudet. Svettkörtlarna blir färdiga nu, men fostret kommer inte att börja svettas förrän efter sin födsel.
Fostret har fått känsel, och kan reagera på smärta. Det kan göra avancerade rörelser som till exempel bakåtkullerbytta.
Mamma
Nu känner många att fostret rör sig i magen men det kan också dröja ytterligare. Livmodern växer och magen blir större. Storleken på magen varierar från kvinna till kvinna. Jämför inte med kompisen som är i samma vecka, det är så olika. Från och med nu växer magen däremot mer regelbundet eftersom fostret koncentrerar sig på att just växa. Måttet ökar med ungefär en centimeter i veckan. Ibland kan din navel puta ut, det är inte farligt. Både den och magen åker tillbaka efter förlossningen.
Nu kan du behöva extra järn i kosten. Barnmorskan tar blodprov, oftast genom ett stick i fingret, för att kontrollera att du har tillräckligt med järn i kroppen tidigt i graviditeten. Järnvärdet testas flera gånger under graviditeten. Gott om järn finns i mörkt kött, blodpudding, ärtor, bönor och pumpafrön. Te, kaffe och mjölk försämrar upptaget av järn medan frukt, grönsaker och rotfrukter förbättrar upptaget. Vissa behöver extra järntillskott. Prata med din barnmorska om du känner dig osäker på om du får i dig tillräckligt med järn eller läs mer om bra mat när du är gravid.
Om du väntar fler än ett barn behöver du tänka ännu mer på att äta riktigt och få i dig ett större järntillskott än de som väntar ett barn.
Pappa/partner
De flesta börjar fundera mer på sin relation till sina egna föräldrar. Du kan kanske prata med dina föräldrar eller far- och morföräldrar för att få deras historia. Kanske får du en annan bild av dina nära när du hört deras berättelser. Du kan kanske få svar på frågor och funderingar kring din egen uppväxt.
Hos barnmorskan/kontroller
En del barnmorskemottagningar erbjuder gruppträffar. Andra mottagningar kan ha bokat individuellt besök för paret eller enskilt för kvinnan. Under detta besök brukar inte några speciella undersökningar göras utan syftet är att prata om hälsotillstånd, graviditetsupplevelse, kroppens förändring, barnet, amning och andra frågor som ni vill diskutera.
Från femte eller sjätte månaden kan man uppfatta och räkna barnets hjärtslag genom ett vanligt stetoskop. Det går också att lyssna på hjärtat genom en tratt eller ultraljudsförstärkare. Det brukar barnmorskan göra vid kontrollerna framöver.
