till det här nästan en månad efter första bilden

Vecka 27, det är varmt, bökigt att sitta upprätt och börjar verkligen få problem att luta mig framåt. Det går ju fortfarande men jag vet att jag kommer få klaga mycket mer sen! Än så länge inga större känningar på att något är på gång (håll dig där inne nu till september Knodd!). Försöker ta det lugnar (eller i alla fall sakta ner på tempot på saker jag gör)...

 

 

Vecka 25, och tiden har börjat sakta ner nu istället. Det börjar kännas tungt, segt när man inte är bekväm på något sätt med något alls. Det trycker på uppåt så det är lite tyngre att andas (inte jättemycket men det börjar kännas). Foglossningen håller sig relativt lugn, förutom vid större ansträngningar. Har däremot börjat få någon form av sendrag (eller vad man ska kalla det?), ifrån ljumskarna typ fast lite längre upp och uppåt magen när jag tar i. Det är fruktansvärt irriterande och kan göra helt otroligt ont! Inget jag kommer ihåg att jag upplevde alls med H i magen...

Vecka 24, nu börjar magen likna en rund boll... Precis lika stor som den var i slutet med Hjalleman i, så nu börjar det bli segt, lite tungt och ryggen klagar verkligen om jag bär på Hjalle alldeles för mycket. Känns som drömmarna blir alltmer vilda också, vet inte hur många gånger jag har drömt om att vattnet går, att M är otrogen och lämnar oss osv. Men det är ju vanligt så det är väl bara att stå ut.

 

Än så länge har jag inte så mycket halsbränna som tur är! Det kommer lite då och då men jag har bara behövt ta tabletter för det tre gånger. Sist gick jag runt med ett paket Novalucol i fickan hela tiden, det gör jag i och för sig nu med för att jag vet att det är bättre att vara förberedd än att bli överraskad... Annars rusar tiden på, snart är det sommar också och då kommer det förmodligen bli riktigt, riktigt långsamt med värme och massa vatten.

Vecka 23, tiden fortsätter att springa iväg och nu börjar det verkligen kännas att magen växtspurtar! Det börjar bli jobbigt att böja sig ner och knyta skorna (märk att det börjar bli!). Har fått order om att lugna ner mig rent fysiskt eftersom jag har en hel del sammandragningar och att försöka att tänka på att inte lyfta tungt och så. 
Lättare sagt än gjort när man är van att klara sig själv! 

 

Annars har illamåendet släppt helt, vilket är så himla, himla skönt! Jag kan till och med dricka apelsinjuice igen - något som jag verkligen hade cravings på med Hjalle i magen! 

Jag som tyckte magen är liten och nätt fortfarande. Kanske ska ta och ändra mig på den där punkten, inte undra på att jag inte alltid kommer igenom smala passager när jag tycker att det inte borde vara några problem! 

 

Vecka 22 går vi in i nu, nästan en hel månad till nästa mvc besök och egentligen finns det ingen anledning att boka in ett extra nu innan heller (kan och får om jag vill eller känner att vi behöver). Håller fortfarande hårt på att målet är v30 först och främst, klarar vi den gränsen sätter jag nästa mål på September! 

I princip inget illamående kvar alls, vilket är himla skönt. Bara när jag slarvar med att äta med jämna mellanrum (frukost, lunch, mellanmål, kvällsmat)... Äter lika ofta som Hjalle gör så det passar ju bra för oss båda två! 

 

Vecka 21 är här, jag fascineras över hur mycket magen verkar ha växt under en vecka! Det sa poff ungefär.. Massa rörelser känns numera nästan hela tiden, illamåendet kommer och går. Har nog till och med sluppit någon dag nu det senaste, vilket är väldigt skönt. Lergigan Comp gör mig väldigt trött och slö annars.

 

Jag börjar fundera en del på förlossningen, med tanke på att vi blev flyttade framåt i graviditeten den här gången känns det som att risken att den här blir rätt stor är överhängande. Skräckblandad förtjusning alltså, för i övrigt är jag väldigt taggad på just förlossningen. Att Mattias får vara med är ju bara toppen - om han nu lyckas sköta sig lika bra som Johanna gjorde! Ska ta tag i att få förlossningsberättelsen nerskriven och klar också, har haft den påbörjad i över nio månder nu ju...

Här är h*n! Våran nummer två, eller ja Mattias fjärde och mitt andra barn. Allting såg bra ut och vi blev flyttade framåt i graviditeten istället för bakåt som sist. Nytt bf är alltså 15/9, sen väljer dem ju alltid själv när det är dags att flytta ut och hem. Vore ju fruktansvärt charmigt och roligt om det blev 11/9 eftersom både Mattias och hans mamma Irene fyller år då, tre generationer på samma dag är det nog inte många som har!

Då var det dags för vecka 19 och jag kan inte låta bli att bli lika förundrad varje måndag att ännu en vecka har gått. Det går så snabbt! Med Hjalle i magen gick det tusen gånger långsammare, kanske beror det på att jag både var sjukskriven och att det då var första graviditeten? 

 

Nu väger Knodd 280g och är ungefär 22 cm lång. Livmodern går att känna strax under naveln (hur läskigt är inte det egentligen). Jag har haft lite små problem med en hel del sammandragningar redan. De ska ju inte göra ont säger man som regel men jag går efter att det ska kännas lite men de får absolut inte bli regelbundna eller bli starkare. Sammandragningar i sig är ju egentligen bara livmodern som övar inför förlossningen så på sätt och vis är de ju något positivt! 

I övrigt är illamåendet kvar, vilket är väldigt segt. Jag hade gärna sluppit det men det är ju bara stå ut, samma sak med foglossningen. Det hjälpte massor med nya stabila skor men det känns fortfarande när man är ute längre sträckor och då räknar jag längre sträckor 4 km och uppåt för min del. 

 

Vecka 17 är här, eller ja i måndags kom den väl egentligen! 
Illamåendet hänger i, börjar få känningar av foglossning och tröttheten är kvar tack vare lergigan comp.... Stödbältet ska börja användas vid promenader och ett par bra skor har inhandlats, så nu kan jag gå i skor både inne och ute om jag så vill och behöver sen. Hoppas bara att det inte blir värre med foglossningen för då kommer jag få mer problem med att lyfta Hjalle. 

Nu har vi gått in i vecka 14! Magen ser ni på bilden ovan och jag har spenderat mestadels av veckan med att sova, försöka hitta energi och hoppas på att illamåendet ska börja gå över nu. Ungefär runt den här tiden försvann ju illamåendet när jag var gravid med Hjalmar. 

 

På tal om Hjalmar, eftersom han blev född redan 29+1 så bokade min Bm in ett besök hos deras överläkare hos specialmödravården. Vi bestämde egentligen inte någon specifik plan för att hålla koll på att allting går som det ska mer än att jag ska försöka hålla koll själv. Om jag tycker att jag har mer sammandragningar/förvärkar var det bara att höra av sig för att kolla så inget hade påverkats.
Vi mätte även livmoderhalstappen (vi fick se bebis!), fick recept utskrivet på progesteron gel som ska tas varje kväll innan natten fram tills vecka 34 (alltså totalt 140 gånger)... Hämtade ut 30 engångsförpackningar och fick betala härliga 700kr och då hade jag precis börjat få rabatt. Egentligen skulle dom kostat mig 900. Känns ju sådär lagom kul att ha sånt att se fram emot...

Välkommen vecka 13! Inlägget kommer lite sent, vi byter vecka på måndagar... Inväntar att den stora tröttheten ska släppa taget om mig! 

Än så länge känns det som om de har två graviditeterna har skiljt sig som natt och dag... Jag kommer ihåg att jag mådde illa förra gången med, men inte såhär illa! Lergigan comp är min ständiga följeslagare, apelsinjuice och liknande som var så gott förra gången ger mig kväljningar. Precis som tandkräm... Fattar inte hur irriterande det kan vara, provar tandkräm efter tandkräm men alla har konstiga smaker än så länge. 

 

Magen är väl egentligen rätt obefintlig, det putar lite mot hur det var innan jag blev gravid men inte sådär tydligt. Den känns större än sist dock, för er som vill jämföra, såhär såg min mage ut i vecka 13 med Hjalle.
Kollar man på bilderna nu är det ju ingen större skillnad men det känns så...

Nu kan jag äntligen berätta för er också! Den stora, stora anledningen att det varit så tyst är för att jag är gravid - igen. Illamåendet har varit hemskt den här gången, så hemskt att jag fått lergigan comp utskrivet och orken har verkligen varit på botten. Men nu börjar både orken återkomma och illamåendet att släppa, så nu hoppas jag verkligen att jag ska orka blogga igen! 

Så välkommna tillbaka och jag hoppas ni har haft en härlig start på er söndag!