Lördag 26/7 28+5
Bestämmer mig på morgonen för att gå hem till mina föräldrar, leta rätt på den sista skruven till spjälsängen och ta mig förbi stan för att kolla på mer tyg att sy spjälsängspåslakan och örngott av. Promenaden är kanske max 5km, så jag tänkte att det var ingen fara om man tog det lugnt trots att jag inte skulle anstränga mig. Från stan får ett täcke och kudde följa med mig hem samt lite nya trosor och två linnen från H&M. Jag går hela vägen hem till mamma och pappa, letar efter skruven men hittar den inte och vilar en stund i soffan samtidigt som jag pratar med Mattias. Börjar fundera på när sista gången var jag kände fosterrörelser egentligen och konstaterar att det var alldeles för längesen så jag ringer in och frågar lite över vad man ska göra efter att ha vilat i över en timme och ändå ha druckit ett stort glas kallt vatten.

Ringer in igen och får rådet att avvakta ytterligare en timme och dricka något som är både sött och kallt. Så på vägen hem igen köper jag med mig en kebabtallrik och lägger mig på vänster sida i soffan, slår på tvn och häver i mig ett stort glas till med iskallt vatten (eller ja, saft i det här fallet). Känner några rörelser innan jag somnar till och sen vaknar upp igen efter en timme.  Ringer tillbaka in som jag skulle och berättar läget, får prata med en barnmorska som är ganska dryg och verkligen inte verkar ta mig på allvar. Säger att de 10 rörelser jag känt är bra och att det förmodligen inte är någon fara. Det blir tyst i luren ett tag och sen kommer frågan om det var något mer och sen avslutas telefonsamtalet. Försöker att inte tänka så mycket mer på det utan går in i sovrummet och packar upp symaskinen, fixar iordning madrassen med madrasskydd och bäddar sen iordning med örngott och påslakan för att se hur det skulle se ut. Svär lite över symaskinen som bara krånglar och ger sedan upp för kvällen. Lägger mig i sängen och inväntar att Mattias skulle gå upp (Kina ligger 6 timmar före oss så vi brukar prata runt 23-24 svensk tid innan han åker iväg och jobbar). Somnar någon gång efter 01 sover igenom hela natten (ovanligt för att vara mig under graviditeten, inga extra toabesök).

Söndag 27/7 28+6

08:10 Vattnet går
Ni vet den där känslan när man har mens och man sover med en tampong eller när det läcker igenom eller över kanten på en binda? Exakt den känslan vaknade jag med, något rann ur mig. Jag försökte knipa och när det inte gick stoppade jag först ner en hand för att kolla så att det inte var blod. Det var klart, luktade sött och typ lite ungefär som sperma. Inte alls sådär som havsvatten som en del säger att det luktar med fostervatten. Fortsätter försöka knipa och hoppar upp rätt fort och försöker ta mig så fort det går runt sängen och till toaletten utan att det skulle bli alldeles blött på hela golvet. Det rann längs med benen och ner på golvet på vägen och trosorna var alldeles genomblöta. Hoppade in snabbt i duschen och sköljde av benen och torkade upp på golvet efter att ha letat rätt på ett par nya trosor och en binda.

Fick tag i Mattias som fick ringa in till förlossningen trots att han var hela vägen borta i Kina. Efter vad som hände kvällen innan ville jag verkligen inte prata med samma barnmorska igen. Fy vad jag var irriterad på henne! Under tiden jag väntade på att han skulle återkomma till mig försökte jag få i mig lite frukost. Antog att det skulle bli att åka in och jag tänkte då definitivt inte göra det med en tom mage. Kokar tevatten och tar fram för att göra mackor, hinner breda smör på två innan Mattias ringer upp mig igen. Återger konversationen och säger att de tyckte jag skulle komma in på en undersökning men att de hellre hade velat prata med mig. Frågor som konsistens, färg och lukt hade tydligen dykt upp (detaljer som jag gett Mattias i förhand för att jag tänkte att de skulle ställa dem). Fortsatte göra klart frukosten och avslutade samtalet med Mattias, lovade att uppdatera med vad som hände och åt sedan mackorna och hävde i mig en kopp te. Plockade med mig en pocketbok, surfplattan och plånboken samt ett par trosor i väskan. Sist jag var där tog allting förbannat lång tid så lite tidsfördriv skulle inte vara fel att ha tänkte jag naivt.

På något konstigt sätt säger min hjärna till mig att tömma soporna också eftersom det ändå är på väg ner till garaget så sopkorgen töms och jag sätter av ut i hallen och ner i hissen. Känner hur det fortsätter rinna då och då men absolut inte lika mycket som det hade gjort på morgonen.

Väl framme på sjukhuset blir jag nästan direkt dumförklarad igen för tror ni inte att det såklart var samma barnmorska jag pratade med under gårdagen som tog emot mig? Hon satte sig ner mittemot mig och frågade mig om lukt och färg. Var extra noga med att påpeka att under graviditeten kan ju urinrören bli lite slappa och det kunde ju vara så att jag faktiskt hade kissat på mig. Tittade på henne som om hon trodde att jag var galen och sa rakt ut att jag starkt betvivlade att det hade varit urin, och även att om det var en flytning så har jag verkligen aldrig varit med om något liknande.

Blir uppkopplad för att göra ett ctg för att kolla eventuella sammandragningar och får instruktionerna om krysset och bocken som tidigare. 45 minuter fick jag ligga och invänta den där bocken som visar att det är klart. Barnmorskan kom in, konstaterade att det inte var så mycket eller starka sammandragningar och att det mycket väl kunde vara förvärkar som knappt kändes. Bm skulle prata med läkaren och skicka in henne så fort hon hade tid så vi skulle kunna göra en till undersökning för att fastställa om det verkligen var fostervatten jag läckte.

Ganska direkt efter kommer läkaren in, vi går iväg genom korridoren och hon letar upp ett fostervattenprov som de gör när de inte är säkra på om det är fostervatten eller inte. In i undersökningsrummet, av med shortsen och upp i gynstolen. Småpratar lite under tiden hon gör iordning allting eftersom det är viktigt att det är sterilt vid misstanke om vattenavgång och sen kommer det gamla hederliga ”nu kommer det att kännas lite kallt”. Inte mycket mer än det och att det rinner vatten ur mig gör att hon snabbt konstaterar att det är fostervatten utan att ens använt provet. Blir ganska omedelbart beordrad strikt sängläge under tiden hon går iväg för att säga till barnmorskan om att komma in direkt med en spruta kortison, och kommer sedan tillbaka för att göra ett ultraljud för att se hur mycket fostervatten som var kvar. Första kortisonsprutan ges i vänster skinka (10:40) och en nål sätts i handen precis innan ultraljudet görs.