Ja, vad fasiken skriver man på en dopinbjudan?! Sitter och pillar med kort hit och dit men vet inte hur jag ska formulera mig! Nog för att det inte är bestämt vart vi ska vara och när eller så eller om det ens är ledigt det datum vi har tänkt... Men präst är i alla fall spikat vem jag vill ha! Så hjälp mig nu, hur och vad skriver man? Kyrka och plats för fika är ju givet, datum och tid likaså. Men annars, vad och hur skriver man?

Idag är verkligen en sån där seg mellandag, satte som mål att hinna göra lite matlådor men har ingen ork. Är så himla trött! Natten har väl inte varit direkt dålig men inte heller toppen... 

Vi ska för övrigt också beställa en tvättmaskin, ett beslut jag tycker är galet bra. Vi slipper hålla på och böka med tvättstugan och tider (visst det går faktiskt fort med två maskiner där), men torkmöjligheterna i det här området är så dåliga att jag ändå hänger all tvätt på torklinor uppe i lägenheten. Då kan vi lika gärna sätta in en tvättmaskin själva också så får vi lägga bort skötbordet och ha en skötbädd på tvättmaskinen bara. Det löser sig om vi säger så. 

 

Så hur ser era skötbord ut? Har ni någon tvättmaskin under tar jag gärna tips på hur ni har gjort med förvaring och hur det ser ut hos er! 

Promenad med två av de andra "neo" mammorna idag. Vi passade på att gå ut till babyproffsen men väl där glömde jag ju bort att ens kolla på det jag skulle köpa så det får bli en sväng förbi där imorgon igen! Ska ju dessutom lyckas tima in det så att jag hinner iväg på lunch imorgon med att Hjalle äter precis innan så han kan sova samtidigt som vi äter. Får väl se om jag lyckas! 

Två bilder som faktiskt också är ifrån idag! Dagen har rullat på i full fart, morgonen börjades tidigt eftersom vi var tvunga att passa telefontider... Lilleman är förstoppad (stackars liten). Sen diskuterades det med neo och jag har äntligen sagt upp mitt gymkort, firade det med en chokladboll passande nog.

 

Annars har vi faktiskt varit ute och gått mellan 12:00 och fram emot 15:30 drog vi oss hemåt. Med andra ord riktigt länge, fick sällskap av tre andra mammor som bor här i närheten (riktigt kul eftersom vi inte fick några föräldragrupper)... Så vi tog oss igenom sagan om Elin (tips till er med småbarn, fråga efter den på bibblan). Nästa gång det blir promenader ska vi försöka oss på att ta alla hitta ut punkter. Lite mål måste man ju sätta! 

Min supersnälla kvartersvärd ringde mig idag igen, snickarna som skulle ha kommit hit och rivt ett skåp för att kunna sätta in diskmaskinen har fullt upp. De håller tydligen på med stamrenoveringar (fråga mig inte vart)... Så dom hade frågat honom om han hade kunnat fixa det själv, vilket han kan men egentligen inte ska. Så nu är det upp till bevis när han kommer hit. Kan han riva ett skåp och sätta in en diskmaskin så att allting fungerar utan att något läcker?

 

Men fram tills nästa vecka är jag i alla fall utan diskmaskinen. Segt att allting ska ta så lång tid hela tiden, känns inte som att jag gör så mycket mer än bara vänta och vänta och vänta på saker nuförtiden. När man väl kan göra saker igen så hinner man inte istället för då bestämmer sig Hjalmar för att ha ett utvecklingssprång och då är det bara närhet som gäller, hela dygnet runt! 

 

Förstår dock inte hur mycket en bebis kan sova på dagarna ibland. Nu har han sovit större delen av dagen, varit vaken kanske en eller två gånger. Eller nej, tre kortare stunder i princip. Är han så mätt och nöjd är det ju jättebra men nu hoppas jag verkligen att vågen har gjort jättesprång nästa gång vi ska dit!

Sen det här med att Mattias är 24 år äldre än mig... Att det var hans tredje barn och mitt första. Mina föräldrars första reaktion när vi berättade var ju nästan ren fasa, ville jag inte göra det med någon som var i samma sits som mig, jämnålders? Som inte hade barn sen innan och skulle vara lika entusiastisk och uppleva det för första gången? 

 

Såhär i efterhand, ja det hade väl varit önskvärt och trevligt. Men absolut inget måste och jag hoppas inte att åldersskillnad hindrar någon av er från att vara med den ni älskar. Att han sen missade hela förlossningen, hela sjukhustiden vi låg inne och Hjalmars första två månader är något jag inte har bearbetat. Inte heller att han kom 11 veckor för tidigt har jag kunnat bearbeta. Det var ju inte så det var tänkt, vi skulle ju ha en sån där drömförlossning, vanka omkring i korridoren och gå långa promenader hemma innan för att försöka få igång något överhuvudtaget! Nu blev det inte så och jag har inte smält allting - än. 

 

Det är fyra månder sen nu i slutet av November. Fyra månader som man har gått runt i en egen bubbla med rädsla för infektioner, en massa sjukhustermer och minst ett dussin extra kontroller utöver det vanliga hos bvc. Vi har fortfarande rekommendationen att undvika ställen med större folksamlingar där det är instängt (baciller och hög infektionsrisk). Med andra ord, så fort jag går iväg och handlar ser jag till att det är på en tid när det inte är så många där om jag inte ska behöva lämna bort Hjalle för den tiden och sen hämta honom. Det funkar liksom inte när man dessutom försöker få in rutiner med läggdagstider. 

 

Så ser man svägerskor och andra som fått barn i år hinna med att träna, stå och hänga i köket och laga mat och styra upp värsta festen. Sen ser man sig själv, mjukisbrallor, nerspydda tröjor, tvätthögen som växer och degmagen som inte blir mindre eller konditionen som inte blir det minsta bättre trots nästintill dagliga promenader. HUR hinner man? Jag får vara glad att jag hinner hålla köket rent. Idag har jag lagt fokus på att kunna diska upp. Är glad om jag hinner laga mat till mig själv i alla fall en gång om dagen... Annars levar jag på kokta ägg, yoghurt och mackor. 

 

Ikväll och idag har inte livet känts vidare rättvist. Alla andra har ju sina respektive hemma, de är två om saker och kan turas om när man har tålamod som brister med kinkiga barn. Man är inte ensam om att hinna med blöjbyten, söva för att bebis är trött men inte somnar själv, laga mat, diska om man inte har diskmaskin och sen för att inte tala om att tvätta och städa?! Har inte städat sen innan Mattias åkte. Tvättid hade jag bokat i måndags men på grund av superkinkig bebis gick det absolut inte att genomföra. Det var inte såhär jag hade föreställt mig den här tiden och det är inte såhär jag vill ha det. Förhoppningsvis blir det ändrig på det snart för det här är ohållbart, jag måste ju kunna få i mig mat - ordentligt med mat mer än till frukost! 

 

Jag vill också ha det "glammiga livet". Jag vill också kunna ta en längre promenad och känna mig hurtig igen, jag vill för guds skull kunna klippa håret och få bort min fula utväxt (hann aldrig boka klipptid när Mattias väl var hemma). Jag vill kunna få nylagad mat varje dag och få äta den varm utan att värma upp den tre gånger och fy vad jag längtar efter att Hjalmar ska börja sova hela nätter. Jag vill, jag vill, jag vill. Avundsjukan och svartsjukan när man ser alla dessa härliga bilder blir ju inte direkt mindre. Visst det är jättekul för er men jag då? Vart är mina uppmuntrande ord?

I 100 dagar har den lilla krabaten funnits i våra liv utanför magen. Hur försvann den tiden så fort?

 

Visst det är jättemysigt med snö (när man är inne). Boken jag ville låna på biblioteket är ju ändå utlånad så vad passar inte bättre än att sitta och pyssla ihop julklappslistorna? Jag ska ju komma på vad Hjalle önskar sig också, sen se till att det inte blir samma sak från flera och koordinera ihop vad som ska köpas från oss till kusinerna och sen julklappar till Mattias, E och R. Blir nog många julklappar som ska lastas in i bilen i år! 

 

Vad har ni önskat er till era små? Känns ju supersvårt att veta vad han kommer tycka om (kan ju försöka tvinga på honom det jag gillar), men det är ju roligare om det blir något han tycker om också! Vad behöver man egentligen till en då blivande 6 månaders? Är det smartare att önska sig något som kommer användas rent praktiskt eller ska vi bara önska oss leksaker?

Tisdagskväll var en sån där kväll man verkligen frågar sig varför man skaffade barn. Ingenting dög, att ligga på rygg, ligga hos mig, sitta upp, napp i, napp ur, mat eller inte och fram och tillbaka. Magknip och dessutom närhetsbehov. Slutade med att jag vankade runt i lägenheten i närmare två timmar såhär. 

Alltså idag, grått trist och regn och rusk. Jag har verkligen ingen lust alls att gå utanför dörren och har egentligen inte heller någon anledning! Behöver handlas lite men inget som är bråttom med och utöver det är det lite små ärenden som vore kul att göra, hämta ut paket, sen springa förbi Kappahl (25% rabatt)... 

 

Men sen var det ju det där med att jag inte skulle köpa mer kläder till Hjalle... Jag själv behöver egentligen inte heller några nya kläder utan lovade mig själv att jag skulle rensa bland de jag redan har. Men för att göra det behöver jag upp på vinden och att göra det när jag är ensam med Hjalle hemma känns inte sådär super optimalt. 

Så hade Mattias åkt igen nu då... Ensam hemma med Hjalmar minst fram tills jul men med största sannolikhet tills halva januari. Vore ju toppen om projektet tillät honom att komma hem till jul och nyår men det har jag redan räknat bort så blir bara bonus om det faktiskt händer!

 

Vad händer idag annars? Vädret är jättetråkigt ute med lite små duggregn och lägenheten ser ut som ett bombnedslag för att inte tala om att jag också ser ut som hej kom och hjälp mig! Enda planen vi har är att ta oss iväg till bibblan... Kolla lite böcker om sömn och försöka planera upp maten i veckan!

Nu har vi varit iväg nästan hela dagen! På hemväg nu och oj vad trötta alla tre är. Tror inte det dröjer länge innan vi slocknar i soffan.

 

Äntligen har det blivit av att ta kort på Hjalmar och fått träffa Sofia! Vi har pratat till och från ända sen jag skrev på Facebook att vi låg inne för att vattnet gick. Hennes tredje barn, Tilde föddes också prematurt så jag har fått mycket råd och stöttning därifrån när personalen inte varit bra på att svara!

Idag har vi beställt ringar! Tog oss bara sådär nästan ett helt år innan vi faktiskt fixade förlovningsringar. Känns ju lagom segt! 

Morgon hemma hos oss! Sovit extremt bra inatt, matade sista gången vid ett när vi gick och la oss, sen vid fyra fick han ytterliggare 90 ml och tydligen somnade inte han om efter det... Jag sov som en stock! Mattias matade 60ml till innan de somnade halv sju, sen vaknade lilleman igen vid åtta (nio egentligen då) så han har sovit jättebra! Så skönt med att det inte bara behöver vara krångelnätter.

 

Idag var vi verkligen inte morgonpigga! Eller ja, Mattias och Hjalle gick ju upp och myste lite i soffan med mat och kollade på tv medans jag somnade om. Tror klockan hann bli närmare tolv innan jag faktiskt drog av mig täcket och klev ur sängen! Det är så rackarns kallt i lägenheten när vädret slår om, elementen hinner ju inte med helt så ibland vill man verkligen inte lämna värmen som är under täcket.